Det värker i mitt hjärta, tungt är det att bli lämnad av en klippa som man trodde var den starkaste i världen. Ufff... så stolt man har varit under den här tiden. Jag får nog vara tacksam över tiden jag fick med henne, även fast man känner sig så besviken så kan jag inte bli sådär arg som man kan bli och vräka ur sig allt otyg o hårda ord.... det har jag allt lärt mig! Tänker jag på vår situation så förstår jag ju det bättre... ingen av oss kan flytta på oss. Så jag får slicka såren, tänka på allt fint och blicka framåt. Det finns nya erfarenheter... det vet jag, för annars skulle min klassiker aldrig hänt. Lycka till i livet ♥ det är du säkert värd. Även fast jag just nu inte direkt tycker det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar